Det lär gå sju ”hund-år” på ett ”människo-år”. Räknar man så, har Bruna jobbat på Mårtensgården i 28 år nu. I onsdags var det vår sista arbetsdag där. Vid vårt allra sista arbetspass blev vi avtackade av ledningen (Marie och Annika).
Tycker ni hundarna ser förvånade ut ? Inte så konstigt kanske, det är inte varje dag de får paket insvept i glittrande guldpapper.
Husse fick också paket, det var större och även det i guldpapper. Utan att avslöja innehållet kan jag säga det var betydligt ”tuggvänligare” än det hundarna fick. Så Marie och Annika hade helt rätt då de antog att vi har olika smak för godsaker.
Det här blir det sista blogginlägget från Mårtensgården så jag avslutar med ett bildkollage och till sist ett fantastisk fint filmklipp på ett ”samtal” mellan en boende och Bruna.
Kunde inte låta bli att visa Mio som valp och hundarna i sommarhatt. De övriga bilderna är med boende på Mårtensgården.”Åååhhh vad jag älskar min hund” det är slutrepliken i detta två minuter långa filmklipp.
Den första november tar Vardaga över driften och ansvaret för omsorgen på äldreboendet Mårtensgården. Det innebär slutet på min och mina hundars verksamhet på såväl Mårtensgården som dagverksamheten Solrosen. Vardaga har i sin egen personal utbildade terapihunds-team som tar över vår verksamhet.
Vi vill därför framföra ett stort TACK till Stockholms stad, ledning och personal på såväl Mårtensgården som dagverksamheten Solrosen. TACK för det förtroende och den uppskattning ni givit oss under nästan fyra år nu. Självklart är det svårt att lämna, samtidigt är vi glada och stolta över de fyra år vi fick arbeta med fokus på hälsa och välbefinnande för de boende på Mårtensgården och gästerna på Solrosen.
TACK vill vi också säga till alla de anhöriga till boende vi mött under åren. Många är ni som följt oss på bloggen och på olika sätt visat intresse och uppskattning för vårt arbete.
LYCKA TILL önskar vi naturligtvis Vardaga som snart tar över. Speciellt glada är vi över att terapihundsverksamhet fortsätter på Mårtensgården. Ännu är det långtifrån alla äldreboenden som erbjuder detta.
De här två sociala tjänstehundarna kommer med all säkerhet vara saknade på sin arbetsplats. Hundarna kommer också känna saknad. De har älskat sitt arbete och skapat många och ibland djupa relationer med såväl boende som personal. Mina hundar är inte långsinta utan stolta och respektfulla, så även de lyckönskar såklart det nya hundteamet från Vardaga. Arbetslösa blir dom inte, redan idag jobbar vi ju på andra äldreboende och har god förhoppning om nya intressenter.
Bruna började jobba i måndags, Mio såg riktigt ledsen ut då hon inte fick följa med. Men då hon på onsdagen fick följa med blev hon glad igen. Mina hundar vill helst att vi aldrig ”delar” på oss, de trivs verkligen tillsammans. De delar på allt, även om det bara är en tennisboll…På dagverksamhet Solrosen livade de som vanligt upp stämningen med sina lust och fartfyllda upptåg.Som social tjänstehund får man räkna med att ”tåla en hel del”. Mio, som blir allt tryggare i sin roll klarar mycket nu. Men viss integritet gäller väl även om man e hund tycker hon. Då en av damerna på Mårtensgården uttryckte stor beundran över Mios vackra fina tänder, ansåg Mio att den muntliga uppskattningen var tillräcklig. Då kvinnan sedan blev lite väl närgången, valde Mio att avlägsna sig.
Idag gör vi vårt sista besök på Mårtensgården innan semesteruppehållet. Först måndagen den femte augusti är vi tillbaka på Mårtensgården. Till Ekehöjden återkommer vi den sjätte augusti och till Solgården är det onsdagen den sjunde som gäller.
Inte säkert att Mio förstått att det är semester, hon har ju så litet huvud…Stora krav på semesteraktiviteter har dom inte. Att få springa lösa på ängar och i skogen och lukta på allt där finns räcker långt om man är hund. Bada är naturligtvis ett måste om man är Labrador….Mio däremot, tycker alla aktiviteter med vatten är överskattade.
Idag låg äntligen Mios nya tjänstetäcke i postlådan. Glad i hågen, tog jag med det ut i skogen på hundarnas motionsrunda. Tanken var att ta ett fint foto på Mio och det nya tjänstetäcket. Det gick inte riktigt som jag hoppats. Hon visade varken glädje eller stoltet att nu kunna visa upp att hon är en utbildad tjänstehund. Tvärtom, gjorde hon allt vad hon kunde för att bli av med täcket. Någon fin bild lyckades jag inte ta, men (lite motvilligt) bjuder jag på en mycket kort filmsnutt som visar hur hon betedde sig under större delen av motionsrundan.
Mio min Mio… jag hade hoppats på mer av dig. Ingen kan väl tro att hon är en tjänstehund ???
Eller som en av de boende på Mårtensgården uttrycker det – Nu har hon äntligen fått sitt arbetstillstånd.
Idag var vi på Hundens Hus för examination av Mio. Det gick utmärkt, hon klarade den grundutbildning som gäller för alla sociala tjänstehundar och kan numera tituleras som Besökshund. Planerna på att hon en dag ska klara Terapihundskraven har vi inte skrinlagt. Hon har utvecklats mycket den sista tiden och får hon bara mer livserfarenhet och fortsatt träning, kanske hon med tiden når samma utbildningsnivå som Bruna.
Så här glad blev Mio för sitt ”arbetstillstånd”inom äldreomsorgen.
Ju oftare solen tittar fram, ju oftare blir också de uppskattade hundpromenaderna för de boende på Mårtensgården. Idag sken solen, forfarande ganska kyligt men helt klart var det njutbart ändå…
”Vilken skillnad, inneluften är ju syrefattig” kommentaren fälldes av den här mannen då vi stannade till vid en parkbänk i solen vid Rågsveds centrum. Självklart skulle det ”gosas” med Bruna i knät en liten stund.
Kraven på Terapi/vårdhundar är många, alla behöver naturligtvis inte kunna exakt samma saker, men vissa krav går inte att kompromissa med. När jag nu håller på med utbildningen av min andra tjänstehund, så går jag ibland tillbaka och läser litteratur och annan dokumentation från då jag utbildade Bruna och mig själv. Hittade då följande text – ”Ett oavvisligt krav på Terapi/vårdhunden är att den med orubblig trygghet klarar möten även med människor som exempelvis har ett yvigt rörelsemönster eller uppvisar andra ovanliga beteenden. Hunden ska verkligen tycka om att möta nya människor och spontant ta kontakt på ett balanserat och respektfullt sätt. Hunden ska ha ett naturligt intresse för kontakt med patienterna. Framförallt ska vårdhunden – alltid! – vara trygg, förutsägbar och pålitlig”. Som vanligt är jag naturligtvis partisk då det gäller bedömning av Brunas kvalitéer, men jag är nog inte ensam om att se henne som ett föredöme i bemötandet av de människor vi arbetar för. Trygg, lugn, respektfull, förutsägbar och pålitlig är hon i snart alla situationer jag sätter henne i. I det korta filmklippet ser ni henne bemöta en demenssjuk gammal kvinna på ett underbart sätt. Deras ordlösa interaktion går inte att misstolka. Att både hund och människa mår bra, är tydligt tycker jag.
Är främst att medverka till att antalet sociala tjänstehundar ökar i vårt samhälle.
Vi vill på olika sätt försöka öka kunskapen om och beskriva hur utbildade hundteam kan bli effektiva resurser inom vård, skola och omsorg.
Hur vi kan samarbeta med personal i olika situationer, men också hur hunden kan bli användbar i specifika fall då mänskliga förmågor inte är tillräckligt för att "nå fram" till de patienter/elever vi arbetar för.
