TerapihundenBruna

Idag var Mio återigen med för att praktisera terapihundsarbetet. På Mårtensgården blev vi ombedda att försöka hjälpa till med en demenssjuk  patient som inte alls ville medverka i behandlingen. Terapihundens uppgift i en sådan situation är främst att bidra med lugn, värme och närhet. Att distrahera så att patienten fokuserar på annat än behandlingen som pågår är naturligtvis också bra. Bruna och Mio kompletterade varann och klarade därför sitt uppdrag med bravur. Bruna låg stilla i sängen, tätt intill sin patient och lät sig klappas, samtidigt busade Mio med med Husse på golvet vilket tog bort fokus på den behandling som pågick. Mio har mycket att träna på framöver, men hon har bra möjligheter till praktik och gör framsteg vid varje tillfälle.

Här ser ni Birgitta från Oral Care som klappar om hundarna efter avklarat uppdrag

Vid dagens sista arbetspass var Mio helt slut. Här sträcker hon ut sig på golvet och tar sig en välförtjänt ”powernap”. De boende är noga med att ”hyssja” på varandra… Mio får inte störas och så är hon söt när hon sover tycker de.

Ofta är det många som vill vara nära Bruna. Brukar därför ordna så flera får ”dela” på henne. Det uppskattas inte alltid av alla…

Kvinnan till höger i bild på filmklippet löser situationen till sin egen fördel, både handgripligen och verbalt. Ganska vänligt men bestämt ser hon till att får Bruna lite mer för sig själv.

På långfredagen jobbade vi på Mårtensgården. Någon vårvärme har tyvärr inte kommit än, men solen var framme och med Brunas hjälp fick jag en av de boende med mig ut på en kortare promenad.

ÄNTLIGEN… blev kommentaren från mannen i rullstolen då han fick känna vårsolens värme mot ansiktet. Promenaden avslutades med en mysstund med Bruna.

Att vara passiv och lugn är något som krävs i många situationer för en Terapihund. För lilla Mio är detta en stor utmaning. Men den lilla ”praktikanten” gör framsteg. Då hon i onsdags fick följa med till Mårtensgården funkade det över förväntan bra.

I helgen deltog jag och Bruna i en två-dagars konferens på Nynäsgården i Nynäshamn. Här samlades hundar och hundförare från hela landet. Vi mötte kolleger  från Malmö i söder till Skellefteå i norr. Det blev två dagar av intressanta föreläsningar, erfarenhetsutbyten och god mat samt möjlighet att lära känna nya människor i branschen.

Från en av många föreläsningar på SVTH:s 10-års jubileum

Föreläsningarna gav en inblick i hur vitt skilda områden Sociala Tjänstehundsteam verkar – Vi fick t ex lyssna på dem som arbetade inom barncancervården, missbruksvården, äldreomsorgen, människor med ADHD och/eller Asperger diagnos samt även arbete med våldsutsatta och traumatiserade kvinnor.

De här tre små individerna förgyllde också dagarna för mig. De hade sin plats just framför mig och Bruna. De är av rasen Papillon och lyckades totalt charma både Bruna och mig

Dagarna gav mig både inspiration och en del tankeställare som säkert kommer att gagna mig i mitt fortsatta arbete. Även Bruna tycktes njuta  av de nya kontakter hon gjorde med såväl hundar som hundförare.

Det blir självklart en bit leverpastej med en prinskorv för henne idag.

Nu är hon alltså ”gammal” nog att göra ett lämplighetstest för Terapihundsutbildning. Men vi väntar med det, hon behöver mogna och bygga självförtroende samt träna passivitet i olika situationer. Hur hon än utvecklas framöver är hon djupt älskad av både Husse, Matte och Bruna. Hon är ett litet ”yrväder” som man lätt smälter för.

Bruna och Mio leker och busar dagligen. Ibland blir det tuffa tag, men aldrig har det blivit allvar…

Varje söndag förmiddag har Mio extra roligt. Här ”motionerar” hon en kompis av rasen Bulldogg. Bulldoggens tunga släpade nästan i marken efter att Mio bjudit upp till ”dans”. På söndagar kl 11 samlas medlemmar ur Facebookgruppen-Hundägare i Bredäng på en äng och låter hundarna leka och busa under ca en timma. Här får Mio möta hundar av olika storlekar och raser. Ofta är det 15-25 hundar på plats (ibland mer). Träffarna har pågått i över två år nu, och det fungerar fantastiskt bra. Ett utmärkt sätt att socialisera sin hund med andra, både hundar och människor.

Plötsligt fick en kvinna i dagrummet en ångestattack. Hon talade förvirrat,  men att hon var både rädd och ledsen var tydligt. Tårarna rann, kraftiga skakningar for genom hennes spända kropp och andningsfrekvensen ökade påtagligt.

På mitt initiativ tog hon min hand och vi gick till hennes rum där hon fick lägga sig i sängen med Bruna tätt intill sig. I situationer som denna vill jag att Bruna ska ha närkontakt och förmedla lugn, trygghet och värme. Att kunna göra det intill en människa som gråter, låter, skakar och näst intill hyperventilerar är ingen självklarhet.

Men som flera gånger tidigare imponerade hon på mig igen. Efter ca 20 minuter med Bruna i sängen så lossnade det krampaktiga taget som kvinnans ena hand hela tiden haft i en av mina. Vi kunde nu återvända till dagrummet där jag lämnade henne. Hon mådde inte bra då jag gick, men betydligt bättre.

Filmklippet (54 sek) visar hur föredömligt Bruna bemöter en demenssjuk kvinna med stark ångest.

90 år äldre än den andre. I detta möte är åldern inget hinder.

Då mannen smeker hennes huvud och öra så sluter Bruna ögonen, suckar och slappnar av. ”Hon verkar trivas med sällskapet” säger mannen och skiner upp i ett stort leende som avslöjar att trivseln är ömsesidig.

Det är något visst, med hundöron…

I dagrummen blir det ofta lite konkurrens om att få vara närmst Bruna. På Mårtensgården har jag tillgång till ett litet rum där vi har individuella aktiviteter och möjlighet till alldeles egna ”mys-stunder” med Bruna.

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en kvinna som nyligen påbörjat en utbildning med målet att göra henne och hennes hund till ett certifierat Terapihunds-team. Hon undrade om hon kunde få följa mig och Bruna på ett arbetspass för att se hur vi jobbar. Självklart fick hon det, förra torsdagen hade vi en eftermiddag tillsammans på Högdalens VOB. Jag bad henne skriva några korta rader om sin upplevelse av dagen och även om ett kort på henne och sin hund. Det fick jag –

”Stort tack för idag Håkan! Det var fantastiskt att se Bruna och dig samspela med de boende på Högdalens vård och omsorgsboende.  Vilken lycka och glädje ni sprider! Nu ser jag ännu mer fram emot att få utbilda Leia och mig vidare till ett terapihundsekipage så att vi också kan göra detta”.

Hälsningar Hanna

Hanna Nyström Schraml och hennes Leia, en två-årig Golden Retriver. Vi önskar dem lycka till med utbildningen.

Bruna fyller fyra år idag. Födelsedagen blev inget undantag, som vanligt blev det en cirka 1,5 timmas motion i skogen. Nästan all snö var nu borta. För mina hundar tycks dock all väderlek vara den bästa. De är oavsett väder alltid fulla av energi och leklust.

Bruna och Mio i skogen. Sällan är dom stilla. Jag blev tvungen be dem sitta på stenen för att kunna fotografera. Mio satt nog ner hela tre sekunder…