Bruna hade det riktigt tufft några dagar, men nu mår hon betydligt bättre. Tur att hon har Mio som ser till att hon tar det lugnt och är rädd om sig.
Labradorer är dumdristiga och oansvariga. Ibland till den grad att de skadar sig själv. Då får man helt enkelt lägga sig på dem så de håller sig lugna. Svårare är det inte. Hälsningar Mio
Stackars Bruna, hon skadade sig riktigt illa då hon skulle fånga den flygande frisbeen. Frisbeen for in i ett buskage och då Bruna fångade den hörde vi henne uppge ett otäckt tjut/skrik. Hon hade fått en gren/kvist i munnen som skadat henne illa i mun och svalg. Att undersöka henne där var inte lätt, så då vi avvaktat ett dygn så uppsökte vi veterinär.
Här sover Bruna fortfarande efter avslutad behandling
Vi blev tvungna att söva henne för undersökning och behandling. Vi fann ett djupt sår långt bak i svalget (5 cm minst). Efter rengöring blir det nu medicinsk behandling ett par veckor, smärtlindring och antibiotika. Trots allt hade vi tur i oturen, om hon skadat en artär kunde det slutat riktigt illa. Det vill jag inte ens tänka på.
Det blev en semesterresa med komplikationer. Tur att vi snabb fann en veterinär. Den här ambulerande kliniken åker runt i stora delar av Värmland
Det är ryska och betyder – Hunden heter Bruna.
Idag mötte vi en man som endast talade ryska. Att kommunicera blev inte lätt. Jag tog hjälp av min smarta telefon som snabbt översatte det jag skrev på svenska. Men mitt uttal blev nog inte så bra då mannen såg mycket frågande ut när jag försökte. Men då jag tryckte på en liten högtalarliknande ikon, hördes röst som på ryska uttalade det jag just skrivit på svenska. Ett leende spred sig i mannens ansikte då han nu förstod vad jag försökt säga. Det var verkligen inte lätt att kommunicera så här, men lite kontakt fick vi allt tack vare denna fantastiska teknik. I mötet mellan mannen och Bruna behövdes inga tekniska hjälpmedel, de fann varandra på några få sekunder. Bruna tycks kunna kommunicera obehindrat med alla nationaliteter…
I detta möte märktes inget språkligt hinder. Efter lite lek och ”bus” med hunden kröp Bruna upp i soffan och lade sig tätt intill mannen med huvudet i hans knä. Mannen talade hela tiden med Bruna, som lyssnade och verkade förstå allt han sa…
Denna dag kändes det svårt att ”räcka till” åt alla. Många var de som ville få ha Bruna för sig själv en stund…
De har inte träffats sedan mitten på juni. Saknaden tycks varit ömsesidig.
Nu myser hon… blev kommentaren från mannen som själv ”lyste som solen”.
Ja, det var vad termometern visade på just nu. Puuhh så varmt. Fast vi ska egentligen inte klaga, vi har dessutom semester några dagar till. Om du klickar på länken nedan, så ser du att Bruna inte ser ut att lida av värmen precis. Det lär bli många sådana ”hoppdopp” innan sommarn är över.
Så här kopplar en terapihund av på semestern…
I fredags gjorde vi vårt sista arbetspass på Mårtensgården innan sommaruppehållet.
Bruna lånar husses solhatt för att få lite semesterkänsla. Den första augusti är vi tillbaka på såväl Mårtensgården som dagverksamheten Solrosen i Rågsved. Trevlig sommar önskar vi er alla.
Personalen ser till så att de boende ofta får komma utomhus nu för att njuta den fantastiska försommar vi nu upplever. Bruna och jag gör också vad vi kan för att bidra med utevistelser för de boende. Det har blivit många hundpromenader den senaste tiden. Vi promenerar ofta runt idrottsplatsen, ibland besöker vi torget i centrum. Ofta är vi som en liten karavan, först kommer en boende i rullstol som håller i Brunas koppel. Bruna anpassar takten och lunkar sakta bredvid rullstolen. Bakom oss kommer en (ibland två) av de boende med rullatorer i sakta mak. Vi pausar ofta på någon parkbänk om benen blir trötta. Vi börjar bli ”kända” i området nu, det märks eftersom många av människorna vi möter ler, hälsar och hejar glatt då vi möts. Det känns som om promenaderna blir trevligare ju oftare vi går.
Ibland är det helt okej att sova en liten stund på jobbet. I alla fall om man är en terapihund.
Även om man är labrador och väger ca 30 kg är inte svårt att vara knähund, tycker Bruna. Om man bara använder huvudet så går det utmärkt
Vår, skola och omsorg är de arbetsområden i Sverige man vanligtvis förknippar den sociala tjänstehunden med. Nu kan vi även lägga till rättsväsendet som uppdragsgivare. Min kollega, Cia Lilja och hennes hund Vilja arbetade i förra veckan som vittnesstödjare på uppdrag av Solna Tingsrätt. I länder som USA, Canada mfl är detta inget ovanligt. Roligt att det nu sprider sig även till Sverige.
Vilja verkar vara helt lugn utanför sin nya arbetsplats.
Vittnesstödjare, det är jag det !
Här skänker Vilja lugn och trygghet till sin klient.
Då jag kommer in på Sagas rum sitter hon upp i sängen, hon har ett stort leende i ansiktet och viftar ivrigt med händerna för att jag ska komma närmare så vi kan samtala. Jag placerar Bruna bredvid Saga och sätter mig ner på sängkanten.
”Håkan, du tror nog inte jag är riktigt klok när du får höra att jag har börjat förhandla med gud.
Som du ju redan vet så pratar jag ju med gud varje kväll och att jag alltid avslutar vårt samtal med att säga att han får hämta mig när som helst. Jag tycker ju att jag levt länge nog och är beredd. Men sedan en tid tillbaka har jag på tisdagar eller senast onsdagar bett om att han ska vänta någon dag med att hämta mig.”
Sedan berättar Saga, (samtidigt som hon fnissar och ser lite klurig ut) att orsaken till att hon börjat förhandla är att på torsdagar, då kommer Bruna på besök…
Saga (som egentligen heter något annat) kan man inte missta sig på. Både verbalt och fysiskt visar hon tydligt att hon njuter varenda minut av kontakten med Bruna på torsdagarna.
