Efter ett långt sommaruppehåll började vi jobba idag. Det blev ett kärt återseende för flera av de boende, även nya bekantskaper inleddes då vi mötte några som var nyinflyttade. De flesta hade glömt vad jag heter, men att hunden heter Bruna det mindes nästan alla.
Att under en kort liten stund få ha Bruna helt för sig själv och känna hennes huvud vila tungt i sitt knä, är något som de flesta boenden önskar då vi kommer.
De här två har med tiden utvecklat en alldeles egen och speciell relation. Båda njuter av samvaron. Trots ett långt uppehåll var det tydligt att de mindes sina tidigare möten.
De hittade varann direkt igen, i såväl livligare aktiviteter som i lugna likt den på filmsnutten här bredvid.
Hehh…-ja fantastikt! Han man en gång träffat rara Bruna så är namnet fastetsat i minnet!
Hon är BÄST!
Tack, Hannu. Hälsar Bruna