Plötsligt fick en kvinna i dagrummet en ångestattack. Hon talade förvirrat, men att hon var både rädd och ledsen var tydligt. Tårarna rann, kraftiga skakningar for genom hennes spända kropp och andningsfrekvensen ökade påtagligt.
På mitt initiativ tog hon min hand och vi gick till hennes rum där hon fick lägga sig i sängen med Bruna tätt intill sig. I situationer som denna vill jag att Bruna ska ha närkontakt och förmedla lugn, trygghet och värme. Att kunna göra det intill en människa som gråter, låter, skakar och näst intill hyperventilerar är ingen självklarhet.
Men som flera gånger tidigare imponerade hon på mig igen. Efter ca 20 minuter med Bruna i sängen så lossnade det krampaktiga taget som kvinnans ena hand hela tiden haft i en av mina. Vi kunde nu återvända till dagrummet där jag lämnade henne. Hon mådde inte bra då jag gick, men betydligt bättre.
Filmklippet (54 sek) visar hur föredömligt Bruna bemöter en demenssjuk kvinna med stark ångest.