Idag gjorde Bruna och jag vårt första arbetspass efter en fyra veckor lång och underbar semester. Det var Mårtensgården i Rågsved som vi besökte idag. Om man är gammal och dessutom drabbats av demens så är ju ofta inte minnesförmågan den bästa. Flera av de gamla kände nu inte igen mig och ingen av de jag frågade kom ihåg mitt namn. Men Bruna kände alla igen och de flesta mindes även hennes namn, så vem som är ”huvudpersonen” vid våra besök är inte svårt att räkna ut. Att hundar i vården gör skillnad, tycker jag detta visar tydligt.
Trots allt så var det glädjande nog ganska många av gamlingarna som kände igen mig även om de inte kom ihåg mitt namn. Att vi var välkomna gick inte att ta miste på, vi välkomnades även hjärtligt av personalen på avdelningarna vi besökte. Efter dagen idag, känns det bara bra att börja jobba igen.
hunden känner jag ju, men vem är du
Det är klart att alla känner Bruna…Det var fler som saknade Bruna när hon var på semester. Skönt att hon är tillbaka