I torsdags hände det igen …min övertygelse blir bara starkare för varje gång.

Jag är övertygad om  att hunden ofta kan ha en avgörande betydelse för att ge viljan tillbaka till männskor  som tycks tappat den. Viljan att leka en liten stund, viljan att gå lite längre, viljan att samverka med andra lite mer, ja helt enkelt viljan att leva lite längre. Det jag upplevde i torsdags gör mig än mer stärkt i min övertygelse.

Då jag kom till Högdalens VOB i tordags låg det en ny remiss och väntade på oss. Det handlade om en gammal kvinna som flyttat in på boendet för två-tre veckor sedan. Hon hade sedan inflytten,  i stora drag  isolerat sig på sitt rum, ville inte delta i några som helst aktiviteter eller ens äta tillsammans med andra boende. Efter ett kort samtal med sjuksköterskan som skrivit remissen enades vi om att vår målsättning på sikt var att få kvinnan mer fysiskt och psykiskt aktiv samt helst också lite mer socialt engagerad och lämna det egna rummet ibland.

Vid mitt första möte med kvinnan var min målsättning bara att börja skapa en bra relation, att få henne ut ur rummet var inte det jag prioriterade  i nuläget. Jag fann henne sittande i en fotölj på sitt rum. Hon var iklädd morgonrock och morgontofflor (hade troligvis ingen motivation att klä sig, då hon inte avsåg lämna sitt rum). Med Brunas hjälp blev vårt första möte lyckat. Att kvinnan uppskattade Bruna och vårt besök var tydligt för mig. Vi spelade ett enkelt tärningspel med  kvinnan. En övning som lockade till aktivitet, prat och skratt och samspel med hunden. Cirka 20 minuter var jag hos kvinnan, då vi skilldes enades vi om att träffas nästa torsdag igen.

Jag gick sedan vidare till andra remissuppdrag. Men… det var först vid arbetsdagens slut som jag blev uppmärksammad på en oväntad effekt av vårt möte med kvinnan. Då jag är på väg att åka hem, möter jag en undersköterska som berömmer Bruna och tackar för vår insats. Sedan berättar hon att strax efter vi lämnat kvinnans rum hade hon – på eget initiativ, gått ut i dagrummet för en gemensam fika med övriga boende. Där kunde hon också berätta att, hon skulle få hundbesök på torsdagar framöver.

Att motivation, glädje och aktivitet ofta ökar i kontakten med hunden är lätt att se. Men då det ibland händer att dessa positiva effekter ”dröjer sig kvar” även en stund efter våra besök, ja då känns det naturligtvis ännu roligare att jobba.

Avslutningsvis vill jag poängtera hur avgörande vårdpersonalen är i mitt arbete. Utan deras kunskap om de boendes behov och om hur en terapi/vårdhund kan användas hade inga remisser blivit skrivna. Att jag dessutom får feedback på vad som sker efter våra besök är något jag verkligen uppskattar. Så ett stort TACK till er.

Enkel rekvisita till en enkel övning som motiverar till aktivitet och socialt interagerande m m.
Bruna utför ett av de sex ”trick” som finns på listan. Antalet prickar på tärningen avgör vilket ”trick” som ska utföras. Efter varje kast hämtar Bruna tärningen och lämnar i den hand som kastat. Den stora tärningen använder vi i många olika varianter av övningar med de boende.